Detta UKM var mitt 7e eller 8e, jag har gått ifrån att dela ut godis till deltagare till att fota, vara scentekniker och ljustekniker.
Detta året på lokala HBG var jag ljustekniker och nu för någon dag sedan var jag scentekniker på regionala ukm.

var beredda på att detta blir ett hyffsat långt inlägg med mycket minnen, tyvärr kan jag inte skriva om alla ukm jag varit med på eftersom det hade blivit för mycket text, men tro  mig,  jag har mer minnen och känslor från UKM än man kan förstå


jag minns inte RIKTIGT om det var exakt 7 eller 8 år sen jag först kom med i ukm. Men jag minns fortfarande var det var någonstans. Vi hade det då på ABF på söder där lokalen var enorm och vi hade "gräddhyllor" som bara fotograferna fick vara på, eftersom detta var mitt första ukm så fick jag inte heller ta några ansvar (jag var också 13 eller 14). Jag var på uppdrag av citysajten som då fanns och övervakade alla arrangemangen. Mina huvudsakliga sysslor bestod av att 1. se till att teknikern hade godis non-stop 2. att jag umgicks med folk och pratade och sist 3. att ta bilder.

jag skaffade många nya vänner den dagen. liksom alla andra ukm har gett mig nya vänner och kontakter.

efter att alla framträdanden var slut och ett sista band hade knackat på och frågat väldigt snällt om de bara fick köra en eller två låtar på scenen (vilket det naturligtvis fick) så började folk städa. Jag tog min kamera i högsta hugg och sprang upp på "gräddhyllan" för att ta bilder och låtsas se viktig ut så jag slapp sopa golvet (kvastar är inte min grejj) så kom Emma lundgren (en av dansarna det året tillsammans med Otto). Vi satte oss bakom räcket och började glufsa i och godis och efteråt slängde vi ner papper på otto som till sitt stora förtret inte kom på vart de kom ifrån.

jag kommer bara dra ett eller 2 exempel till på hur mitt ukm har varit för mig :)

jag var fotograf för  ukm tills för ungefär 3-4 år sedan när  mitt intresse för ljud/ljusteknik började.
ofta när jag är ute och jobbar som tekniker får jag frågan "vem har du lärt dig av"

det är inte sällan jag svarar "det är Mattias Simson, Markus Wibom och Martin Bodin som har lärt upp mig via ukm"
det var så att Mattias fick mig att bli intresserad från första början. Men jag hade inte haft alla  kunskaper jag har nu utan UKM där Markus,Mattias och Martin ochså var teknikers.

Det var första året på Sundspärlan som jag fick vara med och jobba med tekniken. jag fick ansvaret att se till att monitorerna flyttades när dansare kom ut på scenen

för er som inte vet är monitorer högtalare som gör det möjligt för artisten att höra sig själv

Jag kan ärligt säga att jag inte behövdes vid monitorerna, men Martin tyckte jag skulle göra det just för att jag var intresserad av ljud, jag hade inte ens i närheten av kunskap att kunna göra något annat. så han gav mig en enkel uppgift som jag klarade av. En uppgift som fick mig att känna mig viktig.


UKM 2008
detta året var det första året som jag fick vara Ljustekniker.  Platsen lämpade mig utmärkt! jag har varit mer ljudtekniker än ljustekniker så att få testa på ljus var för mig ett himmelrike, jag hade jobbat med ett mycket gammalt ljusbord förrut men nu fick jag ett alldeles nytt vi hade hyrt in.
Medans Mattias visade och berättade hur ajg skulle få upp ljustrossen och lamporna och koppla in allt så byggde Markus och Martin scenen och när Mattias hade berättat hur ajg skulle koppla och han hade kollat allting efteråt så var det Markus tur att gå igenom ljusbordet med mig coh visade lite knep som jag kunde ha användning av senare på kvällen.

Nu kommer vi till UKM regionala där jag fick vara scentekniker.Detta blir ochså slutet på inlägget.
jag har inteförstått förr hur det är att vara scentekniker. Stressen att lotsa upp artisterna ifrån logerna och plugga in dem i förstärkare och liknande.


NU! kommer vi till vad jag tänkte skriva innan mina minnen tog överhand av inlägget haha.

Man kan fråga en miljon folk "vad är UKM" såsom frågan " hur smakar en snigel"  så kommer du få en mijlon olika svar.

Vad är ukm för dig Markus? den frågan ställde jag mig själv imorse när jag vaknade skitpigg och insåg att klockan var 9.

ukm för mig är en känsla. För mig är UKM artister som står bakom scenen och hyperventilerar och skakar av nervositet men som ändå går upp på scenen och släpper loss och efteråt skuttar lyckliga som duracellkaniner ner för trappan och bakom scenen.

det är ochså att gå in i vernissaget och se ett rum fullt med konstnärer som spenderar timtal på att se till att deras konst hänger rakt och att alla kan se den och har små böcker folk kan skriva sina kommentarer i

eller så artister som har spelat och får beröm av sina mor och far föräldrar och deras mamma och pappa och resten av kvällen sitter och äter en massa godis och kakor och ser på konsten och kollar på uppträdanden.

att på första dagen sen 80 personer komma vilsna in med instrument under armarna och  kollar på scenen redan då blir lyckligt nervösa.

Att efter UKM se alla konstnärer öppna sina små böcker och se hur folk har blivit inspirerade och gett beröm,  att få se ett sådant leende på en konstnär är otroligt vackert. liksom det leendet du ser på en artist efter han sprungit ner i logen och fått klappar på ryggen av dem som jobbar där.

DETTA är ukm för mig.


Markus Nielsen.
Ljustekniker för UKM helsingborg