Nu på måndag träffas vi för pyssel och mys på Röda Kvarn kl 14:00. Ni kommer att träffa den eminenta Petra som ska få oss att bli trygga i oss själva och lära känna varandra lite bättre.
Det kommer att finnas fika och ni kommer att bli uppdaterade om det senaste som hänt i veckan.

Vi beräknas vara klara ca 18:00. Jag vill också meddela att det är visning på bion så allt onödigt stampande i golvet undanbedes.

Tills dess: sprid det glada UKM budskapet och sätt upp affischer. Mer finns att hämta om ni vill ha.

Hejsan alla goa och glada!
Vi befinner oss just nu på Skinnskattebergs konstgräs framför den stora scenen. Spänningen är olidlig inför kvällen program. Alla artiser och konstutställare är helt amazing! Många nya vänner har skaffats under dessa dagar. Favoriterna är Skåningarna som utan tvekan är mest pepp! WIIHOO! Stämningen blir på topp så fort skåningarna kliver in i rummet. Den första kvällen startade vi en lek, den gamla hederliga "snurra så mycket du kan och försök att springa rakt". Papperskorgar har aldrig varit roligare då de fick fungera som hinder. Detta ledde till llamående, yrsel och en MASSA skratt! Aina får käka värktabletter för att lindra träningsverken i magen efter alla skrattanfall. Nu är det allsång som gäller, måste kila!

Många kramisar från aina och stina aka Einstein!

Behold earthlings, vi bloggar direkt på plats med bilder härifrån. För tillfället har både jag och Robin fått upp våra utställningsprylar på plats, vilket känns väldigt skönt att ha det gjort. Det är jättemånga andra utställare här uppe och allihopa är supertrevliga :)

Det enda tråkiga här uppe är vädret som är allt utom skåneväder, regn & kyla. Igår morse åkte vi från solsken in i regnet uppe i skinnskatteberg i hopp om att få ta sig ett dopp i sjön som ligger här bredvid. Men ack, det är så himlans kallt här uppe så det lär nog inte bli av.

Här kommer lite bilder som är tagna för.. tjaa...4 minuter sedan? Enjoy!

Puss & Kram
er lilla migis :*

Efter den efterlängtade kvällsmaten var det dags för invigning. Vi samlades i en sal fylld med ballonger och filtar framför en scen. Vi blev presenterade för de flesta som har med festivalen att göra, politiker, rektorn för skolan vi fick låna o.s.v. Band spelade och det bjöds på massa spex. Roligast var tre jycklare som hoppade ut ur paket som tomten levererade. (flippat, eller vad?) De var riktigt duktiga och bjöd på magi och konster. Sitter man längst fram så får man räkna med att bli utsatt för en del (men finns det inte gränser?). Jag blev uppkallad på scen och det slutade med att jag stod blick stilla med en purjolök i munnen medans jycklarna jonglerade med sex knivar med mig i mitten. Knivarna skar av bitar av purjolöken när dom flög i luften. Jag var mest rädd för att näsan också skulle flyga.

Massa kramar från UKM i Skinnskatteberg! // Mathilda Qvarnström
 


STRAIGHT OUTA SKINNSKATTEBERG
Redan efter endast ett par enstaka timmar i Skinskatteberg kan jag konstatera att jag bevittnat något av det konstigaste jag någonsint sett, på ett bra sätt. Jäkligt flummigt, men bra! Tre killar dansade någon form av interpretive dance som började i svarta sopsäckar och slutade med killar i kalsonger som dessutom kastade knivar kring matilda som stod blickstilla med en purjolök i munnen. Dessutom bjöds det av samma tre killar på Tv-spelsslagsmål med purjolök och min ruttna banan, ett trolleritrick i slooowmoooo, ett martialartsslagsmål med en liten unge kidnappad från publiken som svärd, en mänsklig pyramid och en en meter lång balong som slutade på någon vänster inuti magen på en av de tre killarna. Det hela konstaterades att vara "vad man lär sig efter ett år på teaterskola i polen". Trots att jag de sista 40 minuterna av showen var grymt kissenödig så kunde jag inte slita mig från denna utomordentligt spektakulära show, och DET, mina damer och herrar,  är ett bra betyg på en invigning!

 / Filippa Edghill

Detta UKM var mitt 7e eller 8e, jag har gått ifrån att dela ut godis till deltagare till att fota, vara scentekniker och ljustekniker.
Detta året på lokala HBG var jag ljustekniker och nu för någon dag sedan var jag scentekniker på regionala ukm.

var beredda på att detta blir ett hyffsat långt inlägg med mycket minnen, tyvärr kan jag inte skriva om alla ukm jag varit med på eftersom det hade blivit för mycket text, men tro  mig,  jag har mer minnen och känslor från UKM än man kan förstå


jag minns inte RIKTIGT om det var exakt 7 eller 8 år sen jag först kom med i ukm. Men jag minns fortfarande var det var någonstans. Vi hade det då på ABF på söder där lokalen var enorm och vi hade "gräddhyllor" som bara fotograferna fick vara på, eftersom detta var mitt första ukm så fick jag inte heller ta några ansvar (jag var också 13 eller 14). Jag var på uppdrag av citysajten som då fanns och övervakade alla arrangemangen. Mina huvudsakliga sysslor bestod av att 1. se till att teknikern hade godis non-stop 2. att jag umgicks med folk och pratade och sist 3. att ta bilder.

jag skaffade många nya vänner den dagen. liksom alla andra ukm har gett mig nya vänner och kontakter.

efter att alla framträdanden var slut och ett sista band hade knackat på och frågat väldigt snällt om de bara fick köra en eller två låtar på scenen (vilket det naturligtvis fick) så började folk städa. Jag tog min kamera i högsta hugg och sprang upp på "gräddhyllan" för att ta bilder och låtsas se viktig ut så jag slapp sopa golvet (kvastar är inte min grejj) så kom Emma lundgren (en av dansarna det året tillsammans med Otto). Vi satte oss bakom räcket och började glufsa i och godis och efteråt slängde vi ner papper på otto som till sitt stora förtret inte kom på vart de kom ifrån.

jag kommer bara dra ett eller 2 exempel till på hur mitt ukm har varit för mig :)

jag var fotograf för  ukm tills för ungefär 3-4 år sedan när  mitt intresse för ljud/ljusteknik började.
ofta när jag är ute och jobbar som tekniker får jag frågan "vem har du lärt dig av"

det är inte sällan jag svarar "det är Mattias Simson, Markus Wibom och Martin Bodin som har lärt upp mig via ukm"
det var så att Mattias fick mig att bli intresserad från första början. Men jag hade inte haft alla  kunskaper jag har nu utan UKM där Markus,Mattias och Martin ochså var teknikers.

Det var första året på Sundspärlan som jag fick vara med och jobba med tekniken. jag fick ansvaret att se till att monitorerna flyttades när dansare kom ut på scenen

för er som inte vet är monitorer högtalare som gör det möjligt för artisten att höra sig själv

Jag kan ärligt säga att jag inte behövdes vid monitorerna, men Martin tyckte jag skulle göra det just för att jag var intresserad av ljud, jag hade inte ens i närheten av kunskap att kunna göra något annat. så han gav mig en enkel uppgift som jag klarade av. En uppgift som fick mig att känna mig viktig.


UKM 2008
detta året var det första året som jag fick vara Ljustekniker.  Platsen lämpade mig utmärkt! jag har varit mer ljudtekniker än ljustekniker så att få testa på ljus var för mig ett himmelrike, jag hade jobbat med ett mycket gammalt ljusbord förrut men nu fick jag ett alldeles nytt vi hade hyrt in.
Medans Mattias visade och berättade hur ajg skulle få upp ljustrossen och lamporna och koppla in allt så byggde Markus och Martin scenen och när Mattias hade berättat hur ajg skulle koppla och han hade kollat allting efteråt så var det Markus tur att gå igenom ljusbordet med mig coh visade lite knep som jag kunde ha användning av senare på kvällen.

Nu kommer vi till UKM regionala där jag fick vara scentekniker.Detta blir ochså slutet på inlägget.
jag har inteförstått förr hur det är att vara scentekniker. Stressen att lotsa upp artisterna ifrån logerna och plugga in dem i förstärkare och liknande.


NU! kommer vi till vad jag tänkte skriva innan mina minnen tog överhand av inlägget haha.

Man kan fråga en miljon folk "vad är UKM" såsom frågan " hur smakar en snigel"  så kommer du få en mijlon olika svar.

Vad är ukm för dig Markus? den frågan ställde jag mig själv imorse när jag vaknade skitpigg och insåg att klockan var 9.

ukm för mig är en känsla. För mig är UKM artister som står bakom scenen och hyperventilerar och skakar av nervositet men som ändå går upp på scenen och släpper loss och efteråt skuttar lyckliga som duracellkaniner ner för trappan och bakom scenen.

det är ochså att gå in i vernissaget och se ett rum fullt med konstnärer som spenderar timtal på att se till att deras konst hänger rakt och att alla kan se den och har små böcker folk kan skriva sina kommentarer i

eller så artister som har spelat och får beröm av sina mor och far föräldrar och deras mamma och pappa och resten av kvällen sitter och äter en massa godis och kakor och ser på konsten och kollar på uppträdanden.

att på första dagen sen 80 personer komma vilsna in med instrument under armarna och  kollar på scenen redan då blir lyckligt nervösa.

Att efter UKM se alla konstnärer öppna sina små böcker och se hur folk har blivit inspirerade och gett beröm,  att få se ett sådant leende på en konstnär är otroligt vackert. liksom det leendet du ser på en artist efter han sprungit ner i logen och fått klappar på ryggen av dem som jobbar där.

DETTA är ukm för mig.


Markus Nielsen.
Ljustekniker för UKM helsingborg

Caroline,12:

Hej!

Jag är en UKM volontär. Man arbetar bakom scenen på den riktiga "festivalen". Men jag ska bara vara här en dag. Medans man är här så hjälper man t.ex. till med affisher, dekorera och kanske fylla i saker som man tycker nångon annan har glömt. Det är stressigt och varmt. Man springer fram och tillbaka hella tiden efter saker att göra. Man äter i stort sätt hela tiden. Det finns alltid något att göra och något att äta. Mn städar och fixar saker, man får många, många vänner och det är roligt att umgås med nya kompisar, jag umgås mycket med min kompis Deniz vi går i samma klass. Det var hennes idé att jag skulle följa med henne hit. Och det var en bra idé enligt mig. Första dagen städar man och fixar och donar. Dag två, gör man ännu mer iordning och halv fem släpper man in all publik.

Ha det bäst, och KOM HITT IMÅN!! // CARRO


Deniz, 13:
Hej alla UKM fans! 
Jag är en UKM volontär som tycker att UKM är världens bästa. Jag jobbar i backstage med min bästis caroline och vi har följt efter den bästa Omar hela tiden typ, men vi har såklart också hjälpt till med saker och ting som t.ex. målat affisher, fixat scenen, fixat tre rum fint och andra saker. Det har verkligen varit ätte kul idag, typ det bästa jag har gjort i mitt liv, och imorgon när typ 200 personer kommer och artisterna ska uppträda så kommer det ju bli ännu kulare, men det är synd att Caroline inte kommer. Och jag har faktist lärt känna jätte många personer där, och vi har blivit kompisar också, som Omar, Petra, Robin, Markus och Rejal. De är jätte snälla och bra kompisar, men vi var lite blyga när vi inte kände de så bra, emn sen lärde vi känna alla så vi blev mer pigga och sånt. Men allt detta om UKM är roligt och det kommer det alltid att vara.


Ha det bra och NI MÅSTE KOMMA IMÅN!!!!!! <3 /// Deniz <3